Familija

Det slår mig nu. Jag, du, vi alla kan försvinna när som helst. Man är medveten men egentligen omedveten om att det kan bli verklighet. Det känns så långt bort och man tror aldrig att det kan hända en själv. En bok jag läste ut ikväll fick mig att fundera. Jag är mer övertygad än någonsin om vissa saker. Nummer ett; min familj är det vackraste jag har. Utan er är jag ingenting. Ni har skapat mig, format mig och fått mig att bli den jag är. Er kärlek har gjort mig till den här människan. Jag är välsignad som får ha er i mitt liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0